(Lite reservation för stavfel då jag skriver på tjejens dator som inte har alla hönsen hemma i tangentbordet…)

Så var jag där igen. Sittandes i min egen brassestol bakom pannloben
och tittandes utvöver ett hav av egenskaper jag kallar mina egna, men
oftast ser jag dem bara som resultat av arv- och miljö jag inte kan
påverka. Men i vilket fall hinner bollkallen i kapp med den där bollen
man helst hade slupit släpa på, den där bollen som jämt får dej i sitsar
du är ofrivilligt bekant med. Och för att göra det helt klart och
tydligt skippar vi all metafor och symbolik och och går rätt på sak. En
av mina egenskaper har till följd att jag aldrig är nöjd med min
omgivning. Vissa kaller det rastlöshet, andra att jag dagdrömmer för
mycket och tror för mycket om min egen framtid. Fuck that. Rent ut sagt.
Skulle jag vara fem år nu och ha en psykologiexamen skulle jag utan
tvekan ställa mej själv i hörnet med de andra ADHD-ungarna, men det
glömmer vi nu. Jag ställer mina krav av en anledning. Vilken kan jag
inte sätta fingret på. Men att det är en anledning, det är klart. Det
bevisar 21 års kosekvent av- och påhoppande från något i mina ögon sämre
till något i mina ögon bättre. Så har det alltid varit, och kommer
alltid förbli. Det har gett mej min erfarenhet av olika säljtyper, alla
sorts kunder och flertalet svaga eller starka chefer.

Jag vill ständigt frammåt, jag vill ständigt göra bättre ifrån mej.
Och ibland kräver jag lite för mycket av mej själv, för snabbt. Och det
finns nog inget värre än besvikelse över sej själv. Rätta mej om jag har
fel, please! Men när kommer den här drivkraften som gör att jag aldrig
blickar bakåt och bara frammåt, mynna ut i det jag drömt om hela livet?
Det perfekta jobbet med den perfekta balansen mellan ambition och
lönsamhet? Känner mej som en vålnad som aldrig får sin ro.

Så nu sitter jag och funderar om mitt jobb. Mitt jobb som
säljassistent på ett företag som det börjat växa mossa på. Sorry boss.

Men å andra sidan har jag chansen att komma ett steg i min erfarenhet
att stanna lite längre på ett företag och känna en stolthet där, och
ego-boosta i det långa loppet.

Men varför? Tell me please!

/Moderskeppet