(Lite reservation för stavfel då jag skriver på tjejens dator som inte har alla hönsen hemma i tangentbordet…)

Så var jag där igen. Sittandes i min egen brassestol bakom pannloben
och tittandes utvöver ett hav av egenskaper jag kallar mina egna, men
oftast ser jag dem bara som resultat av arv- och miljö jag inte kan
påverka. Men i vilket fall hinner bollkallen i kapp med den där bollen
man helst hade slupit släpa på, den där bollen som jämt får dej i sitsar
du är ofrivilligt bekant med. Och för att göra det helt klart och
tydligt skippar vi all metafor och symbolik och och går rätt på sak. En
av mina egenskaper har till följd att jag aldrig är nöjd med min
omgivning. Vissa kaller det rastlöshet, andra att jag dagdrömmer för
mycket och tror för mycket om min egen framtid. Fuck that. Rent ut sagt.
Skulle jag vara fem år nu och ha en psykologiexamen skulle jag utan
tvekan ställa mej själv i hörnet med de andra ADHD-ungarna, men det
glömmer vi nu. Jag ställer mina krav av en anledning. Vilken kan jag
inte sätta fingret på. Men att det är en anledning, det är klart. Det
bevisar 21 års kosekvent av- och påhoppande från något i mina ögon sämre
till något i mina ögon bättre. Så har det alltid varit, och kommer
alltid förbli. Det har gett mej min erfarenhet av olika säljtyper, alla
sorts kunder och flertalet svaga eller starka chefer.

Jag vill ständigt frammåt, jag vill ständigt göra bättre ifrån mej.
Och ibland kräver jag lite för mycket av mej själv, för snabbt. Och det
finns nog inget värre än besvikelse över sej själv. Rätta mej om jag har
fel, please! Men när kommer den här drivkraften som gör att jag aldrig
blickar bakåt och bara frammåt, mynna ut i det jag drömt om hela livet?
Det perfekta jobbet med den perfekta balansen mellan ambition och
lönsamhet? Känner mej som en vålnad som aldrig får sin ro.

Så nu sitter jag och funderar om mitt jobb. Mitt jobb som
säljassistent på ett företag som det börjat växa mossa på. Sorry boss.

Men å andra sidan har jag chansen att komma ett steg i min erfarenhet
att stanna lite längre på ett företag och känna en stolthet där, och
ego-boosta i det långa loppet.

Men varför? Tell me please!

/Moderskeppet

Så. Nu andas jag för första gången på några veckor ut på riktigt. Ska berätta mer sen.

Jag heter Oliver, är 21 år och bor i huvudstaden. Som många andra
började jag min säljarbana, men jobb som alla fick. Ni vet de jobb med
”grym bonus till rätt person”-skit. Man var inte mer än 16 bast, tyckte
att ryss-ölen var för dyr för studentbidraget, men ville inte göra mer
för sej. Så, såfort det kom ett nytt jobb som var lätt att få(alla sket i
om det var bra betalt eller det var flexiga tider eller inte)

Hur som helst, telefonförsäljare blev man. Sen att
fonden/ocker-bolaget man slet för visade sej vara ett av typen med
ytterst ”misstänksamma” redovisningar och förlorade sin certifiering, är
en annan femma!

Sen blev man en i mängden som fattate hur illa det var. Talang i all
ära, men det gick inte att bygga upp ett sale-face med de 8 timmarna i
veckan man jobbade som nervös junis. Sagt och gjort, man traskade hemmåt
och samåkte buss med 13 andra uppgivna telefon-soldater som inte heller
tyckte jobbkarriären var något de trodde den var.

Även om det var ett anti-klimax utan dess like som inte gav många
hundralappar, använde man telefonjobbet som en merit när man sökte andra
jobb, och inte kunde hålla sej från ”lätta” sälj-jobb. Mitt nästa steg
var att bli face-2-face säljare på The Phone House golv. Jag hade aldrig
jobbat i butik och och jag är fortfarande den prylnörd jag var då,
eller den specifika mobil-toke jag utgav mej för att vara.  Dock hade
jag ingen expiderings- eller bakom-disk-vana. Men jag klampade in med
hårda steg och sa att jag ville jobba där. På frågan hur det kom sej att
jag ville jobba just där sa jag(och det förvånar mej fortfarande hur
jag kom på att säga något genialiskt från ryggraden): Jag vill tjäna
pengar!. Jobbet var mitt. Om det var något min butikschef predikade var
det siffror, han skulle nog radera ut alfabetet och ersätta att skrift
med bokstäver. Numbers talk!

Eftersom min expideringsvana var sisodär, blev säljandet lidande
eftersom jag lätt blev nervös och slängde ur mej grejor bara för att
slippa se osäker ut, saker som kunde göra livet trist för en knegare med
lång kö framför sej. Saker som att säga ett för billigt pris, och
behöva påpeka detta missöde efter kunden skrivit på efter 45 minuters
dator-/mobilmodell-/pris-schabbel… Då längtade jag ibland tillbaka
till de fläktprydda båsen där jag slapp se arga lögavlönade
småbarnspappor i ögonen…

Nu slutar jag snart och måste få lite sälj gjort. Jag återkommer
imorgon om resten av mitt liv fram till där jag är idag. Kan dock
avslöja att jag Casha in två ordrar idag, som ger halvvägs kvar till min
fasta lön(som är varje säljares dröm och mardröm. Det här kommer bli en
kanon-månad, så jag skiter i hur mycket jag säljer över min fasta lön,
för det är så jävla roligt att få grejer sålt! =) Håller någon med?

Yours truly, Moderskeppet

Så, ligger hemma och lyssnar på Design: Simon & Thomas och rasslets av tjejens flitiga bloggskrivande – peak relaxation.

Tänkte bara fortsätta lite hur det blev som blev, hur det nu är?

Minns inte riktigt var jag slutade, och är så avlsappnad nu att jag
inte tänker ta reda på det heller . Men jag jobbade i alla fall på
the phone house i ett halvår i Kalmar där jag tillfälligt bodde för att
gå sista året på gymnasiet. Jag gick om ett år då jag var av den
ambitösa, men ack så lata typen. Den typen som hellre stannar hemma, när
man märkt att man försovit sej till den grad att det är mot ens
principer att visa sej och stå ut med pinsamheten. Så det blev endel
”sjukdagar”. Endel…

Sagt och gjort, kalmar = The Phone house. Sen vidare till stokholm
igen, cant live with out it(Är dock skåning i botten…?). Hoppade på en
grymt lovande konst-utbildning. Gick emot mina charmiga dragning och
bestämde mej för att bli något. Visst blev jag något. 1, 2, 3, gissa nu!
Juste, jag blev en drop out. Förvånade? Inte jag. Besvikna? DET var jag
däremot. Usch, ser jag tillbaka på det, var det ett tvär-idiotiskt read
på min egen vilja. Men inget att göra nu. Men kan dock berätta om
anledningen till detta. Jag blev rastlös och bestämde mej för att söka
något nytt i form av ett jobb. Jag hade läst något om ett B2B företag
inne i stan. Jag ringde upp(jag mailar aldrig CVn utan att de har min
röst på hjärnan och mitt namn på tankarna), fick kaffe och sitta snällt
och vänta på min intervju tid. Gjorde det jag gör bäst, och fick jobbet.
Lånade pengar för att köpa kostym + slips och jag var igång. Först
utbildning, sen gå med och lära. Tvingade paparazzi-påhopp hos
småföretag, snällt kallat kundbesök var det enda som stod på schemat.
Detta var i november. Köld, ilska över icke-sälj och skoskarv var det
sista jag tänkte på innan jag somnade och det första jag suckade över
när jag vaknade. Vad i h e l v e t e hade jag gett mej in på. Det gav ju
inga pengar, jag fick ju inget sålt, jag kunde ingenting och hade
minimal tid att lära mej gamet på. Jag kunde snacka, men åter igen
snubblade jag gång på gång av min okunnighet om produkterna. Jag pallade
inte. Och företaget hade en policy att de betalar ut lönerna (som var
100% provision) i förväg, då det tar tre månader för säljen att gå till
produkt-ägare och sen tillbaka till chefen. Och, här kommer det roliga.
Säger man upp sej, betalar inte chefen ut pengar förren det är helt
clearat att säljen man gjort är bra och gett vinst. Så, jag ni gissar
väl rätt. Man får vänta tre månader på sin utbetalning. Så ja, jag gick i
hagel, dimma och bitande 10 minusgrader i 45 dagar, för…. 500! Det är
allt jag lyckades sälja på de dagar jag väl var ute. Paraplystem är nog
årets bästa uppfinning! Och Cobra group decenniets entreprenörer.
Vänta, råkade jag säga decenniets krösusar? menade inte det i sådant
fall. Eller jo det gör jag. Very much so.

Låt mej göra något klart. Sälj handlar inte om pengar. Sälj är en
sport. Och bra idrottsmän förtjänar pengar. Och får pengar. Rättvist.
Och logiskt. Men vilken fotbollsjärna gick till fotbollsskolan som
tindrande 7åring med tanken att de skulle få 0,5% och av kakan och en
Amsterdam-weekend om de gjorde minst 17 mål på en säsong? Noll tror jag.
Eller säkert en eller annan stackare med riktigt skojjiga föräldrar.
När jag gör ett mega-sale, är inte det första jag tänker på hur mycket
pengar det innebär, eller hur många hotellrum det innebär. Det är ren
stolthet över mej själv. Att jag gör en specifik sak, och att jag gör
det sjukt jävla bra! Att jag satt min tanke och vilja till att slutföra
något på absolut bästa sätt, och lyckats! Sen är det siffror(blanda INTE
ihop siffror med pengar, gott folk!). Förutom resultatkontot som
företaget flitigt tillhandahåller har jag lagt ner åtaliga excel-timmar
för att kunna föra min egna statistik, detaljerad in i minsta faktura
nummer. Varför? För att snegla på veckosluten och känna mej som killen i
R. Kellys låt(http://www.youtube.com/watch?v=dfgHdHfgVyE),
och drömma mej bort på mitt egna vandrarhem i en ö någonstans greklands
förtrollade värld. Klart jag ska ha ett hotell i Las vegas, och resa
jorden runt med min sambo medans mina förtrodda sköter mitt egna hotell
som är skörden av en ambition som vägrade ge sej.

Men vill jag endast sitta och dräggla över pengar spelar jag poker.
Men där kan jag inte riktigt bara tänka som von anka, där kan jag inte
heller låta blir att dras över till en Ego-boost som slutar i ett saligt
dagdrömmande. Jag är bäst. Glöm aldrig det. Släpp aldrig den tänken, då
släpper ni ambitionerna. Och då släpperna ni er själva. Glöm aldrig
det.

Del 3 kommer imorgon!

Då landar vi i present time…

Yours Truly, Moderskeppet

I have a dream.

Ja, den i natt var INTE att leka med! Men som tur har man en trogen
flickvän att avreagera sej på, och att i quasimodostil lätta på trycken
på muggen hjälper alltid! Skiner solen dessutom slösar jag inte tre
sekunder på att svettas kvar under mitt IKEA-täcke! Tekannan åker på,
brödrosten går varm och min favoritmoisturiser korkas upp… Känner ni
igen er? Vänta, det blir bättre… Slår av iPhonen som fortfarande
ligger och spelar en technoslinga från nittiotalet som wake-upsignal.
Pluggar in luren i högtalaren och slår på T.I och Flo Rida – Life is
good!

Duschen avverkas, skägget trimmas, gaddarna poleras och au de
toileten sprider sitt ljuva doftmoln över mej *nynnar nu på kenta
gustafsson* Hoppar ner de tre trapporna som tar mej ner på marknivå på
fyra sekunder och dagen har nästan början, har 10 min marginal på tuben!
I love it! Anländer Odenplan, rulltrapporna upp, slowmotion, där står
hon. Där står hon och väntar på mej, för att ta yours truly till högre
höjder. Busslinje 2 mot Norrtull och jag har en komplicerad relation,
men idag är hon snäll mot mej. Allt går som det ska. Stiger, känner
lukten av avgaser från norr länken som sammanstrålar så många
färdiktningar. Nu börjas det… Åker upp, nu är det igång. Känner mej
redan 34 år äldre. Humöret får sen en machete i höften. Piss. Juste, jag
jobbar ju här. Kikar runt lite, nix, ingen har hittat ungdomskällan
denna helgen heller. På skoj ropar jag ut att AMF har mingelbilder från
helgen… tjurrusning. Det här är mitt liv. Jag är värd å smycket mer.
Bara här är det inte ocool att gnälla. Så jag gör det! =)

Peace out.

Antagligen gör du som majoriteten säljchefer, du börjar felsökandet hos den enskilda säljaren. Handen på hjärtat. Erik är nog inte tillräckligt motiverad och Lisa lyfter inte luren tillräckligt ofta och Håkan, ja vad gör han egentligen?!

Vad du än kommer fram till, så är tiden ändå för knapp för att du ska hinna ta tag i det och därför gör du, precis som så många andra i den här situationen, ännu mer av samma sak. Mer detaljerade säljplaner, du tjatar in säljmålen som ett mantra och hoppas på ett mirakel.

Ett mirakel kan vara att ta ett steg tillbaka och fundera över vad du sänder ut för signaler till dina säljare om din tilltro till deras förmåga. Som säljchef har du investerat mycket känslor i dina säljares förmåga, och även om du inte är medveten om det kan bristande prestation lätt omvandlas av ditt undermedvetna till en personlig förolämpning.

Nästa steg är att du sänder ut signaler om att du har förlorat tron på dem . Små saker som visar sig i kroppsspråk, tonläge när du pratar med dem eller kanske mest i det du inte säger. Sakta men säkert börjar du bygga in nivåer för misslyckande i din kommunikation med dina säljare.

Om du däremot verkligen tror på dina säljares förmåga, (för du har världen bästa säljare, eller hur), respekterar deras kompetens och är villig at skapa en framgångskultur för dem att växa i, då kan de förflytta berg för dig.

Har du funderat på att säga upp dig men vet inte hur du ska gå tillväga? I så fall kan de här tipsen på hur du slutar så snyggt som möjligt vara något för dig.

Att lämna ett jobb har många likheter med att göra slut på en relation, skriver tidningen Chef. Därför är det en process som du måste jobba dig igenom för att komma fulladdad med positiv energi till det nya jobbet.

Här är tipsen som hjälper dig på traven för att gå vidare på bästa sätt:

1. Så hanterar du tveksamheten
Om du blivit erbjuden ett nytt jobb måste du vara helt säker på vad du tänker göra innan du pratar med din chef eller lovar ett annat företag att du ska börja. Det ska kännas rätt när du bestämmer dig, däremot kan du inte vänta på att det perfekta tillfället att säga upp dig ska komma. – det finns inte.

Får man ett bättre erbjudande lönemässigt använder en del sig av det för att pressa den befintliga arbetsgivaren. Däremot bör man vara försiktig så man inte både bränner både relationen till den nuvarande chefen och den kommande arbetsgivaren.

2. När ska du sluta?
När du byter jobb ska du alltid se till att gå till något, inte fly från något. Om orsaken till att du byter jobb är att du är missnöjd finns risken at du hoppar på första bästa och sedan tvingas byta snart igen. Att byta för ofta kan innebära konsekvenser för cv:t och kan visa på att den sökande inte har någon uthållighet.

Givetvis ska man kunna byta om man inte trivs, men det ska inte vara enda skälet. Du måste ha ett mål som du vill komma till. Det bästa är givetvis att sluta på topp – då är det lätt att förklara för chefen varför du väljer att gå vidare.

3. Vänta med att skriva på
Även om du har alla fakta framför dig kring det nya jobbet behöver du inte skriva på kontraktet innan du pratat med din egen chef. På så sätt undviker du att hamna i kläm om chefen försöker övertyga dig att stanna kvar.

Om du däremot är chef och låter dig övertyga att stanna genom en högre lön eller finare titel bör ett varningsfinger höjas. Dina chefer i sin tur får bristande förtroende för dig, vilket innebär att du hamnar långt ner på listan över de personer de planerar att satsa på.

4. Så säger du det
När du väl bestämt dig är frågan hur du ska säga det. Det gäller att hålla tungan rätt i min och inte berätta för dina medarbetare förrän du talat med din chef.

När du väl talar om det för chefen, försök vara konstruktiv och ta det alltid muntligen – sms eller mejl är inget alternativ.

5. Känslostormen
Du måste vara beredd på att din chef kan reagera känslomässigt på ditt besked. Han eller hon kan exempelvis bli sårad, därför kan det vara smart med ett kort möte först och ha ett längre möte några dagar senare.

Kräv inte ett snabbt besked för när du kan sluta utan ge din chef lite tid för att finna en lösning.

6. Så berättar du för kollegorna
När du väl berättat för chefen att du ska sluta finns det ingen anledning att hemlighålla det för övrig personal. De kan säkerligen märka att det är något på gång.

Om fallet är att du fått sparken eller att du ska gå till en konkurrent – berätta det, det kommer att skvallras ändå. Gör det tydligt att du finns tillgänglig om någon vill prata. Säg inte heller allt det du hållit inne på, såsom att chefen är en sur jävel.

7. Tillåt dig sörja
Även om du normalt sett inte grubblar är det naturligt om du känner sorg när du ska sluta. Det behöver inte betyda att beslutet är fel, bara att du lämnar en period av ditt liv bakom dig.

Det är viktigt med ett tydligt avslut, därför kan en avtackning som du själv eller som jobbet anordnar vara bra. För att gå stärkt ur sorgeprocessen är det bra att blicka bakåt och utvärdera din tid på företaget.

Om du får en lång uppsägningstid – ifrågasätt det. Risken är att du förlorar på att sitta kvar för länge och är inte längre lika engagerad som innan du sade upp dig, vilket kan synas på ditt betyg.

8. Så lämnar du över
Tänk på att göra en ordentlig överlämning innan du går vidare. Det är både snyggt mot din nuvarande arbetsgivare och ett sätt för dig att bearbeta din tid på företaget. Snåla inte på din kunskap.

9. Omladdningen
Att byta jobb är en process som du ska gå igenom. För att hinna ladda om, försök var lite ledig mellan de gamla och nya jobbet –minst två veckor.

Källa: http://csjobb.idg.se/karriar.nsf/All/2B1B5D48CD9A3F6CC125749B002921D5?Op…